onsdag 30 maj 2012

Planerat åldrande - Ett hot mot människa och miljö. Del 2, Konsumtionssamhällets grund


Som ni läste i förra inlägget så var kartellen Phoebus tidiga med att inse bristen på lönsamhet av att producera glödlampor som höll under 2500 timmar. När de nått sitt mål och fått ner brinntiden till 1000 timmar världen över så såldes det ju självklart många fler glödlampor, vilket innebar att jättarna på marknaden tjänade mer pengar som resulterade i större produktion, mer personal, större industrier, mer byggen m.m.

Det var inte bara lampindustrin som tog fart på 20-talet i Amerika. Man kan säga att det var på 20-talet som konsumtionssamhället grundades. Dåvarande presidenten Warren G. Harding beslöt att strypa den offentliga budgeten. Han sänkte skatter, minskade på alla utgifter, stoppade invandringen m.m. När president Calvin Coolidge tog över 1923 så fortsatte han sänka skatterna. Han hindrade samtidigt lagstiftarna att ändra i den fria företagsamheten, företagarna skulle ha fri rörlighet.
FED sänkte räntorna i USA till under marknadsnivå. Detta gjorde att man sänkte kostnaderna för investeringar under den nivån som marknaden tycker är rimlig. Detta gjorde att banker och finansinstitut fick tillgång till billigt kapital och tillgången pengar ökade med ca: 60% under denna tid.

Med detta så växte företagen snabbt och införde jobb med "löpande bands"-metoden vilket fick ner kostnaderna på produkter och konsumtionsgruppen blev betydligt större. Elen byggdes ut vilket var viktigt för industrin och konsumtionen då det blev plats för mycket fler tekniska lösningar i hemmet som gör livet mer bekvämt.

Folksamling utanför börsen efter
kraschen 1929
Men allt lyckligt har ett slut. 1929 drabbades Amerika av en väldigt stor finanskris och försäljningen sjönk drastiskt. Folket som innan stod i kö till butikens kassor stod nu i kö till arbetsgivare efter arbetsgivare. Den Amerikanska marknaden stod still och det drabbade hela samhället hårt.


Bernard London var en man som (1932) ville besegra den ekonomiska krisen likt våra politiker säger till oss idag, "Man måste köpa sig ur den ekonomiska krisen".

Men just Bernard hade en lite mer radikal syn på sitt budskap och föreslog att planerat åldrande skulle vara lagstiftat. Ett exempel på hans ide är följande:
En familj köper en ny spis och ugn, spisen är planerad att hålla 10 år. Spisen körs hem till familjen och används. När det har gått 1( år är familjen tvungna att åka till en specifik utsedd myndighet (oavsätt om den är brukbar eller inte) som skall ta hand om spisen och skrota den.

Familjen får då ett kvitto på inlämmningen, kan gå och köpa en ny spis, genom att visa upp kvittot från myndigheterna så får de en ny spis skattefritt.
På detta sätt skulle konsumenten bli intvingad i ett shoppinghjul med regelbundna köp av diverse varor. Fabrikerna skulle få igång produktionen igen och kunna anställa personal, de arbetslösa skulle kunna gå till jobbet och allt skulle vara frid och fröjd.
Nu blev det inte riktigt så som Bernard London ville. Design och funktionalitet var nästa stora grej att satsa på för produktdesigners och industrier. För om konsumenten blev lockad av något nytt som han/hon redan hade, så kunde ju ex. design skapa ett "ha begär" och att ännu en produkt blir såld.
Idag är design en väldigt viktig del av en produkt. Apple är väl det företag som jobbar mest med design och detaljer på teknikprylar.
Foto: Fabian Olesen
Nästa vecka kommer en till del i konsumtionssamhället fast då i lite mer nutid och hur vi har hamnat i ett hamsterhjul och alltid strävar efter det senaste. Följ gärna med nästa Onsdag för den 3:e delen av SB:s serie, Planerat åldrande - Ett hot mot människa och miljö.


Vad går du på i första hand när du köper en ny produkt? Är det design, funktion, pris eller nått helt annat? Tror du att pris och livslängd hänger ihop? Lämna gärna en kommentar.

***
Gustaf

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar